stallkamrat

Varför är hästfolk ofta så förtjusta i att slå på sina djur i tid och otid?
Om hästen råkar ta ett snedsteg, då får den ett rapp.
Om hästen stannar på hinder (ofta p.g.a. ryttaren dessutom), då får den ett rapp.
Om hästen så mycket som sneglar åt fel håll, då får den ett rapp.
Och nåde den häst som gör något värre än så...

 

I djurskyddslagen står det klart och tydligt att man inte får slå sina djur, trots detta händer det dagligen.

 

Varför inte lära sig att kontrollera sin ilska, ta några djupa andetag och börja om.
Hästen gör inte fel med flit. Antingen var det du som ryttare/ledare som inte var tillräckligt tydlig med vad du ville, du som ryttare/ledare gav inte hästen en tillräcklig anledning att utföra vad du önskade (skulle du själv glatt och villigt dagligen utföra fysiskt krävande jobb utan att få minsta lilla lön/uppskattning?) eller så kan hästen helt enkelt inte (exempelvis rent exteriöra begränsningar).

 

När du i sådana situatuiner bestraffar hästen med slag, så borde pisken egentligen hamna på dig själv. Hästen förstår inte bättre, blir mer motiverad eller höjer sin maxgräns för att den blir slagen.
Dessutom riskerar du att få en spörädd häst, alternativt en häst som blir rädd när någon höjer en hand om du inte använder pisk. En häst som inte litar på dig som ledare/ryttare, vilket kan leda till spänningar. Själva slaget är inte heller särskilt nyttigt för muskulaturen.

 

En häst som får lön för mödan, får tydliga instruktioner för vad den ska göra och där man tar hänsyn till begränsningar blir så mycket bättre. Den känner glädje i att jobba, den får en annan utstrålning och den vågar försöka även när det gäller något nytt.

 

Är du på dåligt humör en dag, låt hästen gå i hagen istället för att försöka träna. Det blir sällan ett bra resultat ändå.
Du har ju förmodligen skaffat hästen för att du tycker om honom, och inte slår man väl den man håller kär?

"Min häst är så stark, jag måste ha ett skarpt bett"
"Jag rider på det här bettet för att *infoga valfritt namn* gör det"
"Min häst hade det här bettet när jag köpte honom, och jag tycker att det funkar bra"

Hur många gånger har man inte hört det där?
Antingen är hästen för stark, bettet är modernt eller så är det ren gammal vana ("så har jag alltid gjort").

Regel nr 1: om du inte kan få stopp på hästen, då är det inte i munnen problemet sitter.
Analysera problemet: varför vill inte hästen stanna?
Har den ont av något och försöker springa ifrån det? Är den rädd? Tycker den att det är roligt att springa? Det finns många anledningar till att en häst springer ifrån sin ryttare.
En av de vanligaste anledningarna verkar vara att hästen helt enkelt tycker att det är väldigt roligt att få sträcka ut. Om man då låter hästen göra det ofta, så brukar springa-iväg-tendensen försvinna ganska fort.
När det gäller smärta kan det även vara smärta som bettet orsakar. Dvs hästen springer iväg, ryttaren drar i tygeln, hästen får ont och försöker komma loss, ryttaren drar mer... Ja, du ser mönstret.
I vissa fall kan det hjälpa att driva på hästen en bit, för att sedan göra en mjuk förhållning och förhoppningsvis då få en reaktion.

Regel nr 2: se alltid till att bettet är i lagom längd. Det ska sluta upp intill mungiporna, utan att sitta för tight. Bettet ska absolut inte sticka ut, då är det för långt (tydliga exempel på detta finns i bl.a. Höökskataloger)


Jag tänkte säga några ord om de betslingar man oftast stöter på i stallarna. Först ska jag tillägga att jag inte har något favoritbett som jag tycker att alla borde använda, alla hästar är olika både exteriört och i psyket.


Bett med fasta ringar: Sitter på ett konstant sätt, alltid samma placering i munnen. Sitter still, kan lugna en orolig mun.

Bett med lösa ringar: Hästen kan själv placera bettet i den höjd som passar bäst. Kan nypa fast hår som då dras loss (ses på vissa hästar)

Bettskivor/plattor: Förminskar bettstorleken med ca 0,5cm. Sprider ut trycket på en större yta, kan vara förtydligande för hästen.

Rakt bett: Kan lugna ner en orolig mun, speciellt i kombination med fasta ringar. Blir lite lätt cykelstyreffekt, när man tar i ena tygeln bör man lätta lite på den andra eftersom bettet inte har någon led som gör de olika sidorna fristående.

Tvådelat bett: De båda delarna ser inte likadana ut där de fäster ihop (den ena är stående, den andra liggande), kom därför ihåg att vända på bettet ofta. Om det är för långt uppstår en nötknäckareffekt, då bettet slår upp i hästens gom vilket självklart kan vara mycket smärtsamt. Denna effekt kan även uppkomma av onödigt kraftiga ryck i tygeln rakt bakåt (vilket ses ibland på hoppbanor).

Tredelat bett: Ska ha kort mittendel. Om mittendelen är för lång kommer bettets leder hamna på käkbenets kanter vilket kan orsaka obehag. Om ryttaren har väldigt rörlig hand eller "sågar" uppstår lätt skador på mjukdelarna. Är i de flesta fall inte det bästa bettet för en orolig mun pga den stora rörligheten

Pessoabett, bubbelbett, gag: Trots lite olika utformning fungerar dessa i det stora hela likadant. Det är ett hissbett eftersom kindkedja saknas, detta gör att ryttaren kan dra hur långt som helst vilket leder till stort obehag för hästen. Hästar som går på detta bett tenderar att knäcka av i nacken och bli okänsliga i munnen. Jag kan ärligt talat inte se några fördelar med dessa bett.

Pelhambett: ska inte vara delat eller användas med delta. Det är ett hävstångsbett, eftersom det finns en kindkedja. När man rider med dubbla tyglar finns möjligheten att rida som vanligt med övre tygeln och vid behov kan man ta i nedre tygeln och få skarpare effekt. Har man ständigt tryck i stången så kommer hästen till slut bli okänslig i munnen.


Oavsett vilket bett du rider med gäller ändå det gamla talesättet: styrkan på bettet bestäms av handen som håller i det

När man går in i ett stall och kollar på hästarnas foderstater så finns det till 99% med kraftfoder där.
Oavsett vad hästen har för arbetsuppgifter och hur den ser ut i hullet så står det kraftfoder på menyn.

Jag har sett hästar som inte motioneras alls, men ändå äter 1kg havre + 1kg färdigfoder per dag.
Jag har sett gravt överviktiga hästar, som trots det har ett halvt kg färdigfoder i krubban på kvällen.

Jag brukar ifrågasätta varför hästarna ska äta så mycket kraftfoder, om det inte vore bättre att ta bort kraftfodret och öka grovfodergivan. Som jag skrev i tidigare inlägg är tuggtiden väldigt viktig för hästens välmående, och tuggtiden för 1kg grovfoder är betydligt längre än för 1kg kraftfoder.
Jag brukar få svaret "men han blir ju så ledsen när dom andra hästarna får mat". Varför då inte ge en morot, äpple, knäckebröd eller kanske bara en näve med kraftfoder?
Vem har sagt att hästen blir lyckligare över att äta ett helt kg?

Jag tycker snarare att hästarna blir stressade i samband med kraftfoder. Det skrapas i golv, sparkas i väggar, huggs mot boxgrannar... Ingen trevlig miljö. Stress är även en bidragande faktor till magsår.

Hästen behöver tugga för att få igång salivproduktionen (grovfoder stimulerar salivproduktionen mer än kraftfoder). Utan saliv kan kraftfodret (speciellt pelleterat) fastna i matstrupen och torkar dessutom upp i magsäcken mer än nödvändigt.
Åter igen, tänk på att hästen är född till att äta gräs. Gräs består till ca 80% av vatten, jämfört med pelleterat kraftfoder där vattenhalten är nästintill obefintlig.
De gånger jag ger kraftfoder är det alltid uppblött.

När hästen äter kraftfoder tillförs lättjästa kolhydrater, de gör jäsningen livligare vilket ger stora mängder mjölksyra. Mjölksyran gör att pH-värdet i magsäcken sjunker snabbt och kan skada tarmslemhinnan. Det låga pH-värdet gör att tarmbakterier dör vilket rubbar balansen i tarmfloran, gifter frigörs från de döda bakterierna vilket kan orsaka störning av blodcirkulationen (vilket kan leda till kolik och fång).
En av de främsta orsakerna till att magsår och magkatarr uppkommer är för lågt pH i magsäcken (lägg där till stressen i samband med utfodring).
Lågt pH i magsäcken uppstår även när det är för långt mellan varje utfodringstillfälle.

Jag avslutar detta inlägg med ett citat av Annika Lörincz, lantmästare med specialinriktning på överviktiga felutfodrade hästar:
- Det är bättre att lägga pengarna på ett bra grovfoder och bra mineraler, än på kraftfoder och täcken som den vanliga fritidshästen inte behöver.

Att en häst i vilt tillstånd (eller på bete, för den delen) äter större delen av dygnet vet nästan alla som håller på med hästar. Många vet även att en häst som inte får sitt tuggbehov tillfredsställt i många fall kommer må psykiskt dåligt och ibland utveckla oönskade beteenden som t.ex. luftsnappning och äta upp boxväggar (det finns även "ologiska" beteenden som beror på felaktiga fodringsrutiner, som t.ex. stress).
Då kan man ju enkelt konstatera att folk utfodrar helt galet ibland.

Många ger kraftfoder vid kl 7-8, för att sedan släppa ut hästen i hagen där den får sitt grovfoder. Nästa giva brukar vara grovfoder runt 12-14 och slutligen grovfoder och kraftfoder igen runt 17-20.
Detta är de rutiner jag sett oftast, med få undantag. Oavsett om det är ett stall där det alltid finns folk på gården eller ett där det är obemannat större delen av tiden.

Enligt mina högst ovetenskapliga undersökningar verkar mer än hälften av sveriges hästar stå på annat strö än halm. Och på vintern finns inget gräs att pilla med. Det betyder alltså att dessa hästar är helt beroende av sin hö/silagegiva.
Morgon- och lunchgivan brukar vara uppätna på högst en timme, kvällsgivan brukar vara uppäten på högst två timmar (ofta betydligt mindre än så).
Om vi då tar hästen som får foder 07, 12 och 17 som exempel. Då äter den mellan 07-08, 12-13 och 17-19. Det blir totalt fyra timmar per dag med uppehåll på 4-4-12 timmar. Och då är detta ett djur som är programmerat att äta 14-18 timmar per dygn med längsta uppehåll på 3-4 timmar (källa: Hippocampus SLU). På natten blir det uppehållet alltså tre-fyra gånger så långt som det borde och hästen äter 10-14 timmar mindre än den är gjord för (alltså inte ens hälften av vad den borde). Det är nästan skrämmade siffror, inte konstigt att hästarna lägger till med oönskade beteenden!

Idealet vore ju fri tillgång till grovfoder, men det är ju dessvärre inte alltid möjligt. Och självklart kan vi inte gå upp mitt i natten för att hästen inte ska få längre ät-uppehåll än fyra timmar. Men om alla kunde lägga till en extra fodring, tänk vad bra det vore för hästarna. Första fodringen när man går upp på morgonen, sista strax innan man ska lägga sig och två där emellan.
Eller om man kunde lägga in en hög med halm till de hästar som inte står på det till vardags (eller lägga det i hönät, för att slippa få halmblandad spån/torv eller vad man nu använder. Då skulle hästen ha något att pilla med, utan att man som hästägare behöver fundera på om hästen kommer bli en badboll av allt extra hö. 

Det här med utsläpp är ganska fascinerande egentligen.
Först ska hästarna få kraftfoder inne, då ska man gå stafett mellan foder och boxar. Sedan ska grovfodret ut i hagen (om dom inte äter det inne också, förstås), även där blir det stafett mellan balen och hagarna.
Täcken ska bytas åt höger och vänster. På varje täcke är det två spännen i bogen, två kryssgjordar och eventuellt två bensnören. Det blir sex spännen per häst. Ska den dessutom ha av ett annat täcke först så blir det 12 spännen som ska loss och fast innan hästen är klar. Tänk sen hur många hästar man har i stallet...
När hästarna ätit upp och har på sig rätt kläder ska dom ut, det blir många vändor det med.
Då är man framme vid mockningen och ska köra släpkärran mellan boxen och gödselstacken.
Eventuellt ska man dessutom fylla vatten i hagar och boxar.

Tänk om man skulle sluta med denna stafett och istället gå samma sträcka rakt fram längs en väg, undrar hur långt man skulle komma då...
Plötsligt känns håriga hästar i traktormockad lösdrift med fri tillgång till grovfoder väldigt smidigt

Tänk om det funnits något sådant. Att man var tvungen att visa grundläggande kunskaper om hästar för att få äga en. Kanske även tillägg, ungefär som E-behörigheten på vanliga körkortet, för den som vill ha fler än två hästar.
Tänk vad många okunniga och ointresserade människor som inte skulle kunna skaffa häst då. Vad många hästliv som skulle slippa hamna i dåliga händer.

Frågan är ju bara hur dessa körkort skulle utformas. Vilka frågor skulle man ha? Hur stor andel fel tillåts?
En grej jag ofta ser i stallarna är att folk fodrar väldigt underligt. Det ska vara tio magiska tillskottspulver, flera kilo kraftfoder, en liten påse grovfoder. Vad hände med "så mycket grovfoder som möjligt, tänk på att hästen är en grovtarmsjäsare"? Och dessa tillskott, hur många har egentligen en analys på sitt foder som visar att tillskotten är nödvändiga?

Det eviga täckandet hit och dit har jag ju redan skrivit en hel novell om, så det behöver jag ju inte dra igen.

Sadelinpassning, när ska folk lära sig att om man inte har kompetensen själv - anlita någon som kan!
Att försöka passa ut en sadel själv för att tjäna en slant brukar resultera i att man gör sig själv och hästen en björntjänst. Sadelproblem brukar inte visa sig direkt, utan först när dom blivit större. Det kostar mer i veterinär- och massörräkningar (samt sadelutprovare när en ny, passande sadel ska hittas) än att ta ut sadelutprovaren direkt.

Hur ska ett ridpass läggas upp och hur ofta kan man hoppa hästen? Grundläggande kunskaper inom det vi hästägare gör dagligen, nämligen tränar hästen. Både från marken och i sadeln.

Någon som läser kanske kan lägga till en viktig kategori, eller flera för den delen.
Det vore roligt att sammanställa ett frågeformulär om det jag anser är basic, det kanske kommer upp här på bloggen inom kort

Är det inte ganska underligt egentligen?
När vi människor fryser, så täckar vi våra hästar - för att VI fryser? Hästen i sig fryser sällan, den har ju päls som kan regleras efter behov. Men när dess ägare fryser så ska den täckas.

Ju kallare det blir (eller: ju mer människan fryser), ju tjockare täcken ska hästen ha. Gärna två eller tre på en gång dessutom. När människan sticker in handen under täcket vill den gärna att det ska kännas riktigt varmt och mysigt.

Det är väldigt underligt.
När man sticker in handen under täcket ska det verkligen inte vara varmt där under, det betyder att hästen är för varm. Det är dessutom mycket svårare för hästen att bli av med värme än att skapa den. Under täcket ska det möjligtvis vara ljummet, men gärna åt det svalare hållet.
Hästarna känner inte kyla på samma sätt som vi människor gör. Dom har en komfortzon på 20 grader, vilket innebär att det täcket som är lagom vid 0°C även funkar fint vid 10°C och -10°C, och täcket som är lagom vid -10°C kommer funka bra även vid -20°C och 0°C. Trots detta ska hästar täckas hit och dit och på boxdörren står en lång lista med vilket täcke Pelle ska ha vid olika temperaturer.

När det gäller sadlar, som hästen har på sig ungefär en timme per dag, vet de flesta hästägare om att med en felaktig sadel kan hästen t.ex. få problem med ryggen, oförklarliga hältor eller vägra på hinder. Sadeln ska vara tillräckligt kort för att inte ligga an bakom revbenen, den ska vara lagom vid för att ge plats för musklerna runt manken, den ska följa ryggens kontur mellan fram- och bakvalv, den ska ha samma form över bakvalvet som hästen har på ryggen... Och om något av detta inte fungerar så vet hästägaren att det kan ge problem.
Täcket däremot, som hästen antingen har på sig hela dagen i hagen eller dygnet runt - det behöver bara vara i rätt längd...
En häst som får skav av sadeln, den byter man sadel på direkt. En häst som får skav av täcket, det ignoreras eller sprayas på pälsglans för att få täcket att glida bättre mot pälsen...
Ett skav anses bara vara fult, det anses inte vara ett problem - vilket det ju verkligen är. Skav blir det när hästens rörelser på ett eller annat sätt begränsas av något. Jag har även upplevt att skav är vanligare på klippta hästar, där det inte finns någon isolerande päls emellan.

Ett annat problem är dessa onödigt tunga täcken (ofta de som har några år på nacken).
Ett täcke kommer alltid att begränsa hästens rörelser på något sätt, och det säger ju sig självt att ett täcke med mycket tyngd i kommer störa mer än ett lätt. Hästen bär på rätt många kilo även utan täcke, så varför ska vi lägga på massa extra kilon som den får kånka runt på när det finns bättre alternativ?
Precis samma problem uppstår när hästen går med flera täcken på sig samtidigt, som om det inte räckte med begränsningen den får utav ett enda.

Försök själv att röra på dig utomhus en halvkylig dag iförd en för trång dunjacka eller två (men som är lagom lång i ryggen, det verkar ju vara viktigast..). Det kommer bli svettigt och störa dina rörelser. Vill du att din häst ska känna sig så?
Tänk på hästen; se till att täcket passar som det ska (det brukar gå bra att ta hem täcken och prova, så länge man inte smutsar ner dom), att det inte är för tjockt (hellre för tunt) och att det inte väger för mycket.

Hästarna visar sällan upp sina problem, dom är bytesdjur vars instinkter säger att man inte får visa sina svagheter. Hästen kan inte tänka logiskt, "om jag visar att det gör ont så får jag hjälp" är ett tankesätt som inte existerar i hästens hjärna. Alltså måste du som hästägare se till att den får största möjlighet att röra sig fritt i en, för hästen, behaglig temperatur.